Aug-26: Artikel - Det viktigaste jobbet sker hemma

Att bli förälder är en gåva. För många av oss är det också den viktigaste och mest betydelsefulla uppgiften vi någonsin får i livet. Det är inte heller självklart att bli förälder. Inget man kan ta för givet. Själv gick jag igenom två missfall tills jag – några veckor innan jag skulle fylla 41 år – fick uppleva det stora miraklet och gåvan; att få föda fram en son!

Men i dagens samhälle har föräldraskapet på många sätt hamnat i skymundan. Det har vuxit fram ett system där det nästan tas för givet att båda föräldrarna ska arbeta heltid, medan barnen tidigt lämnas över till förskola och skola under stora delar av sin vakna tid.

Självklart ser familjer olika ut. Alla har inte möjlighet att välja hur mycket de kan arbeta, och alla barn har inte två föräldrar. Men jag tror att vi behöver börja tala mer om föräldraskapets värde – och om föräldrarnas betydelse för sina barn.

Att bli förälder innebär inte bara en fantastisk gåva. Det innebär också ett ansvar och en skyldighet att, så långt det är möjligt, finnas där för sitt barn – fysiskt, psykiskt och känslomässigt.

Jag hade själv den stora lyckan att kunna vara hemma med William tills han var fem år tack vare att min man och jag var egna företagare och jag jobbade hemifrån samt hjälpte honom i hans företag. Det var några av de bästa åren i mitt liv.

Ändå upplevde jag ibland att mitt val ifrågasattes. Som om det var märkligt att vilja vara hemma med sitt eget barn.

Jag tror att vi behöver vända på det tänkesättet.

Varför ska det vara det naturliga att lämna bort våra barn så tidigt som möjligt – men det ovanliga att vilja vara hemma med dem?

Samhället har under lång tid utvecklats mot att arbete och ekonomisk produktion har fått en allt större plats i våra liv. Samtidigt har familjens och gemenskapens betydelse försvagats. Vi har blivit alltmer beroende av institutioner för att ta hand om barn, äldre och andra som behöver stöd.

Jag tror att vi behöver fråga oss om det verkligen måste vara så.

Familjer ska få bättre möjligheter att själva ta hand om sina barn och sina äldre när de vill och kan. Det ska finnas verklig frihet att välja – inte bara en ekonomisk modell där båda föräldrarna måste arbeta för att familjen ska få ekonomin att gå ihop.

Familjen är samhällets viktigaste gemenskap.

Det betyder inte att alla familjer ser likadana ut. Det kan vara två föräldrar, en ensamstående förälder, bonusfamiljer eller en större gemenskap där mor- och farföräldrar och andra närstående finns med.

Men oavsett familjeform behöver barn få känna:

Här hör jag hemma. Här finns människor som älskar mig. Här är jag viktig.

En ny syn på skolan

Samtidigt behöver vi våga tänka nytt kring skolan.

I en tid där AI snabbt kan ge oss tillgång till enorma mängder information behöver vi fundera över vad barn verkligen behöver lära sig för att kunna leva ett gott och självständigt liv.

Kanske behöver skolan i framtiden lägga mindre fokus på att barn ska memorera information som tekniken redan kan ge oss – och mer fokus på det som gör oss mänskliga.

Barn behöver få lära sig:

• självkännedom och att förstå sina egna känslor

• att hantera stress, motgångar och konflikter

• hur man bygger sunda relationer

• social kompetens och respekt för andra

• privatekonomi och hur man tar ansvar för sin ekonomi

• hur man kan odla och laga sin egen mat

• vad som skapar hälsa och välbefinnande

• kritiskt tänkande och förmågan att skilja sanning från desinformation

• hur man använder AI som ett verktyg – utan att låta tekniken tänka åt oss

Detta är kunskap som våra barn kommer att ha nytta av hela livet.

Och kanske behöver vi också våga fråga om alla barn verkligen behöver tillbringa lika många timmar i skolan som i dag.

För vissa barn är skolan en trygg och viktig plats. För andra kan den vara en plats där de känner sig ensamma, stressade eller utsatta för mobbning och våld.

Jag har själv varit förälder till ett barn som inte trivdes i skolan. Då väcks en viktig fråga:

Vad gör vi när det som är tänkt att hjälpa våra barn i stället får dem att må dåligt?

Jag tror att vi behöver skapa större flexibilitet och fler alternativ. Barn är olika och lär sig på olika sätt. Alla passar inte in i samma mall.

Staten ska finnas där för att stödja människor och familjer – inte för att styra deras liv mer än nödvändigt.

Låt familjen få mer tid

Jag drömmer om ett samhälle där vi vågar värdera det som inte kan mätas i pengar.

Tid tillsammans.

Närvaro.

Gemenskap.

Trygghet.

Kärlek.

Ett samhälle där det inte ses som mindre värdefullt att ta hand om sina barn eller sina äldre än att ha ett lönearbete.

Ett samhälle där familjer får större möjlighet att själva forma sina liv och där vi inte automatiskt utgår från att staten eller institutionerna alltid vet bäst.

Självklart ska samhället finnas där när barn far illa. Barn som behöver skydd ska få det. Familjer som behöver stöd ska få det. Förskola, skola, familjehem och andra samhällsinsatser ska finnas som viktiga skyddsnät.

Men det grundläggande måste vara att stärka det som redan fungerar – inte att i onödan ersätta familjen.

För i slutändan handlar det om något väldigt enkelt:

Barn behöver inte perfekta föräldrar.

De behöver närvarande vuxna som ser dem, älskar dem och finns där.

Låt oss därför upphöja föräldraskapet igen.

Låt oss skapa ett samhälle där det är möjligt att välja familjen – utan att behöva välja bort sin ekonomiska trygghet.

För barnens skull.

För familjernas skull.

För framtidens skull.

/Gunilla Wigertz - talesperson och vice ordförande i Enhet